Just nu är jag skiträdd! Kände ett födelsemärke i nacken som står ut rätt mycket. Jag försökte kolla i spegeln med det är precis så att jag inte ser det, men skymtade att det såg typ svart ut. Och nu börjar jag noja att det ska vara ett farlig födelsemärke.. Tänk om det är cancer! HJÄLP! :S Måste kolla upp det där på vårdcentralen. Nej usch jag vill inte!!


Sitter och kollar på En unge i minuten nu och lider med dom. Fattar inte hur vissa kan vara så jäkla lugna så långt in i förlossningen. Jag höll på dö när jag var öppen 5 cm.
Remi satt och tjata imorse om att vi ska ha barn (eller görabarn) efter somaren. "Puu, aldrig!" sa jag bara. Jag är inte redo att bli fet, lida mig igenom en förlossning, amning, sömnlösa nätter, hålla koll på två ungar, sitta hemma hela dagarna, börja om från början liksom, att ha det tålamodet... Nej det finns inte än.
Jag tycker det är mysigt nu när det bara är vi tre och bara kunna fokusera på Elias. Han är ju fortfarande liten, vill inte att han ska behöva bli stor än <3

My boys!