Helt seriöst. Jag måste verkligen vara fascinerad av Montazami. Jag drömde till och med om henne inatt. Jag satt och pratade med henne här i våran soffa och det var så jävla kul. Fan att det bara var en dröm, haha. Ja, I love her.

Aja, över till dagen som vart. Idag umgicks jag äntligen med Lilly. Det var typ tusen år sedan sist och har fan mått dåligt över det. Det har känts som att vi har vart osams eller nåt. Men nu känner jag mig mer hel i alla fall :) Fast vi umgås fortfarande för lite nu förtiden, tycker jag.
Självklart var vi på Flanör och åt sallad. Vad annars? Kikade runt lite. Sen gick vi hem till henne.
Elias var också med såklart och även Tessans son Casper som vi var barnvakt åt, som är ett år äldre än Elias. Han är så roligt, han pratar as mycket!
Helt plötsligt när vi satt och åt tog han på sig sin tjocktröja och mössa och sa "Hejdå, nu går jag till jobbet." Lilly frågade "Jaha vart jobbar du då?" Svaret blev "På Donken." Så sprang han mot utgången med Lilly springandes efter. Hahahahah så jävla roligt!

När vi kom hem till Lilly satt jag mig i fotöljen helt död och Lilly åkte och fixade nåt och skulle komma tillbaka strax. Jag var alltså själv med två barn. Gissa vad jag gör efter ett tag?! Somnar!!!!! Jag vet inte hur länge jag sov, 15-20 minuter kanske. Jag hörde inte ens när Lilly kom tillbaka, jag hörde ingenting. Jag vaknade i panik. Inga barn i vardagsrummet, hörde något i köket. Gick dit nervös som fan. Och där satt Elias och Casper på samma stol och kollade på Musse pigg på datorn och Lilly gick runt där bara. Puuuh! Fan vad som helst skulle kunnat hänt! Vilket cp jag är. Jag ska inte ha mer barn, jag somnar ju bara! Jag har dåligt samvete. Tur att i alla fall Casper är så förståndig och aldrig skulle göra nåt konstigt eller dumt. Elias är ju fortfarande liten och vet liksom inte vad han gör riktigt, men Casper hade nog koll de där 15-20 minuterna ;) Nej fan vad kass jag är alltså!

 Men jag verkar ju vara rätt glad ändå.