Det är någon som bor i vår trappuppgång som har en hund som ylar på dagarna och vissa kvällar. Jag blir inte irriterad på hunden, jag tycker bara synd om den. Isåfall är det hundens ägare jag är irriterad på för han/hon jobbar säkert och hunden är ensam hemma. Den är säkert hungrig eller nödig och vill gå ut, eller så vill den bara ha sällskap. Stackarn.

Jag själv skulle aldrig kunna skaffa hund, men det finns en annan i huset som vill. Det är inte det att jag inte tycker om hundar utan det är för att jag vet själv att vi inte skulle ha tid med en. Jag har inte lust att uppfostra en hund och ett barn samtidigt heller. Hunden kräver ju också mycket uppmärksamet, träning och disiplin precis som ett barn.
Om vi ska ha hund får det bli när jag blir hemmafru eller när vi är pensionärer :D Haha.